Katten har nio liv --- men vad har människan?

Det var en gång en flicka. Denna flicka öppnade en entédörr till en teater och gick ut. Hon började ta sig ifrån teatern och när hon för varje steg rörde sig längre bort växte en tanke starkare. Nu lämnade hon ett liv bakom sig, ett liv hon dock bara hade levt i 2 månader. Det var inte att detta liv avlägsnades som gjorde starkast intyck på henne eftersom hon när hon tänkte denna tanke visste att de människor som hade funnits i detta liv fortfarande kommer att finnas och att dom kommer att finnas kvar på samma ställe trots att flickan för tillfället inte befinner sig i detta liv. Möjligheten finns att åka och hälsa på.

Nej, det var inte detta liv hon kände starkast känsla för att lämna, utan det var det anda liv hon levde parallellt, det liv som hon egentligen levde men som snart bara skulle vara ett minne blott. Detta liv visste hon att när hon väl hade lämnat det så skulle det inte finnas någon återvändo, detta liv kan hon inte välja att ha kvar för det beror på så många människor, så många människor som alla samtidigt kommer att avsluta detta liv. Den stad detta liv finns i kommer inte vid sitt namns benämning betyda eller klinga på samma vis när detta liv är slut, detta på grund av att de människorna som livet innehåller inte finns kvar på samma ställe. De människor som utformade livet. Hon hade varit med om liknande saker tiidigare och skulle säkert vara med om det igen. Städer som Malága och Linköping klingade en gång en annan ton än vad de gör idag. Städer som Stockholm och Barcelona har dock fortfarande kvar sin klang eftersom där finns fortfarande de människorna kvar som man lärde känna. Jönköping kommer klinga annolunda när flickan har lämnat sitt liv där, det kommer klinga som de två förstnämnda städerna. Stadsnamnets betydelse återgår från att vara ett liv till att bli en stad där man har många minnen ifrån. med detta menar flickan att stadsnamnen Malagá och Linköping är en kategori 1, där namnet betyder en stad där man har många minnen ifrån, medan stadsnamnen Stockholm och Barcelona betyder ett liv man hade men som fortfarande finns. Flickan tog motvilligt ett steg, två steg, tre steg bort från ett liv hon hade levt men som hon visste skulle finnas kvar och hon gick framåt mot sitt riktiga liv som hon visste snart skulle sluta för alltid.